Antonia Lönberg

Go kväll. 

Då har första dygnet av 2015 gått. Eller ja typ....cirka två timmar kvar. Men i alla fall!

 

Mitt nyårs firande blev inte som man tänkt sig. 

Jag hade jobbat i stallet på dagen och sen väl hemma hade jag badat, kollat lite serier och tog det bara allmänt lugnt. (Såg på sociala medier att i princip alla mina vänner hade roligare och trevligare än jag. Men man är inte roligare än man gör sig.)

 

Sen gick jag till stallet kl 21.00 för att fodra. Och då bara farer min hund, Jack, runt hörnet i stallgången och börjar skälla. Jag går dit och ser att våran 6 åriga märr Tråden , (En Röd Tråd, är hennes namn, men vi kallar henne Tråden.) , ligger i sig box, dränkt i svett och allt spån är helt upp och ner vänt.

Jag öppnar dörren, hon reser sig upp och skiter direkt. Men flåsar och skakar. 

 

Min första tanke är kolik. Men eftersom hon just sket så blir jag jävligt fundersam.  

Min erfarenhet av kolik är att hästen måste röra på sig. (Vi hade en B-ponny, som hade kolik 5 ggr under 2 år.) Så tar ut henne i ridhuset, släpper henne och hon börjar trava direkt. Efter två varv så tvärstannar hon och lägger sig. Jag "jagar" upp henne och hon skrittar iväg. Hennes ben är som spagetti och så skjuter hon även upp ryggen.  

 

Jag ringer hem och kollar om pappa kan hjälpa mig. 

Han kommer ner och ser lika förvirrad ut som jag. (Under toden har jag hämtat in Marina, Trådens jämngamla syster, och lagt upp en fråga om hjälp på Facebook. Tack till er alla som skrev! Alla tips är välkomna i svåra tider.)

Jag kopplar Tråden i grimskaftet och bara går. Går och går och går....i 1 timma och 30 minuter. (Kl 21:34)

 

Vi hade turen att ha en liten påse Butta hemma (Efter att Kavat fastnat i staketet och slitit upp halva bak benet 2010) Så smärtstillande och en dos laxerande medel i baken.)

 

Vid 22:15 släpper vi henne igen. Hon rullar sig direkt, och då pruttar hon massor. När hon väl reser sig igen jagar vi på henne så att hon travar två varv. Under första varvet pruttar hon riktigt mycket och då låter vi henne göra som hon vill. (Hon skrittar lugnt runt i ridhuset med sin syster.)

 

Pappa och jag diskuterar och tror på att vi har hittat en taktik. Så mellan 22:15 till 00:00 håller vi på med detta. Hon rullar, vi tar upp henne, springer med henne, låter henne vila. Hon rullar sig, osv.....

Under tiden har även Jessi tagit sig ut för att hjälpa till. 

 

23:55 tycker vi att hon ser piggare ut i blick och beteende.  Så vi ringer pappa som har gått hem, förklarar läget och bestämmer att vi avvaktar.  

Så jag och Jessi delar ut mat och vatten till hästarna i stallet. Kollar till tjejerna i ridhuset igen, innan vi 00:32 går hem. 

 

Jag fick min nyårsmiddag (kräftsoppa och sedan oxfilé med potatisgratäng) och vid 01:20 gick jag och Jessi ner igen. 

Tråden verkade vara i samma skick som när vi lämnade dem. Så vi tog in vatten och lite hö. Jessi rättade till täckena och sedan stängde vi ridhuset och åkte hem. Vi var klara och kunde lägga oss vid 02:15. 

 

(Vi kände oss säkrare med att ha Tråden i ridhuset,  än i boxen om hon skulle få ett återfall.)

Pappa åkte ner vid 02:45 för en egen sista koll på flickorna. 

 

Idag har Tråden gått ute i hagen med sina kompisar och ikväll hittade jag henne vilandes i lugn och ro i boxen. 

Sikken skillnad på ett dygn. 

Ledig minst en vecka. Det var en tuff natt för henne. För oss alla. Men vi hade turen med oss. 

 

Nästan så man skulle tacka min gamle vän Tai-Pan. Hade inte han haft kolik så ofta som han hade, så hade inte vi haft kunskapen för Tråden. 

Känns lite hemskt att tänka så. Men det är sant. (Vi hade en tjej som fodrade ut för mycket...och det var det som ledde till Tai-Pans problem.  Tack och lov att han aldrig var så dålig som Tråden var. Om han hade mått så dåligt när jag var 11 år....det hade varit för tufft. 

 

Tack till er alla som ville hjälpa till! 

Glad att det löste sig.