Antonia Lönberg

Hallå!

 

Tävlat i Södertälje i helgen då. Och även om jag inte haft någon placering, så är jag nöjd. Varför?

 

Jo, för det har känts bra, trotts motgångarna.

 

Jag har trotts allt bara varit på 5 tävlingar i år, och de tävlingarna har varit på LOKALT och REGIONALT. Och i helgen tog jag med mig min fina Olympus som inte har tävlat sen November 2012 och vi gick rakt in i en ELIT helg.

 

Olympus kändes kanon i fredags med 0+4 fel i 1.30 och en kanon fin felfri ritt i 1.35, som ledde till finalen idag.

Jag erkänner att jag kände lite nervositet. Jag menar...kom igen! Varken jag eller Olympus har hoppat 1.40 på nästan 2 år. Och nu skulle vi gå in i en 1.40 final klassi ELIT. Och vi kom runt med 8 fel! 8 fel är ju inget!

Jag sa innan jag gick in: "Jag är nöjd, om jag tar mig runt."

 

Och jag är supernöjd! Jag är fetare än vanligt, rider sämre, Olympus är 18 år och hade säkert någe träningsverk efter att ha hoppat så pass högt i 3 dagar. Med andra ord: Vi är båda ute och cyklar lite. Men ändå inte. För på den tiden vi var som bäst, även då kunde vi få 8 fel i en 1.40 klass. Tillochmed mer fel än bara 8.

 

PLUS: Jag hade inte hört någon starttid för klassen, (bara hört att den skulle starta 60 minuter efter 1.50 hoppningen, så jag trodde det var typ 16.00), så när jag fått ut Olympus och ridit bort till framhoppningen får vi höra att klassen startar.

Jag gick alltså aldrig banan. Jag visste att det var 12 hinder, no more.

 

Så vi red fram, hoppade fram och gick in och gjorde riktigt bra ifrån oss.

 

Kort och gott: Olympus är och förblir min guldklippa. <3

Jag är även glad över min Leonardo MB. Han har varit ordentligt halt i 2 år, och nu när jag har fått igång honom har han fått börja om från början. (Ni som läsit min blogg ett tag vet om detta.)

Så efter  att ha hoppat 1.10 och 1.20 klasser har han kvalat till 1.30. Så jag efteranmälde honom och Marica till 1.30 klassen i fredags.

 

Marica var lite FÖR upphetsad över att se en stor hoppbana igen...så det gick inge vidare.

 

Men jag är så glad över Leo! Han gjorde en jättefin runda i 1.30. (Jag gjorde bara det stora misstaget att bråka med honom till sista hindret i omhoppningen, så vi slutade med 4 fel. Mn jag är stlt över honom iaf!)

Sen efteranmälde jag honom till 1.35 på lördagen. Och ja... Framhoppningen var HEMSK! Satt och bara tänkte: "Hur i helvete ska jag lösa det här? Han skjuter ut bogarna, skiter i halvhalterna och hoppar inte klokt! Fan!"

Kommer in på banan, och allt bara släppte. Han hoppade sååå fint! Är jättenöjd med honom. Dessvärre så blev sista sträckan HELT FEL.

Vänder upp mot hinder nr 9, ger Leo fart så att han ska klara av de 4 galoppsprången fram till hinder nr 10, han hoppar, river och när vi landar så stannar han upp en millesekund. Jag hinner bara tänka: "Vad i...?" och då bara farer han iväg och jag känner bara att vi är tillbaka i samma skit som på framhoppningen, så jag sliter tillbaka honom och stannar, Klappar honom och försöker igen, men känner att vi inte kommer överrens och stannar han igen och går ut.

När jag tar av benskydden ser jag att han har trampat på sig på vänster fram hov. Förmodligen var det det som blev felet efter hinder nr 9. Så jag är faktiskt bara stolt över Leo. Han har varit duktig, slagit  sig och sen ändå försökt, men då ballade jag ur för att det inte kändes bra.

 

Men nu vet vi det. Och vi vet att vi kan hoppa upp till 1.35 igen utan problem. Och det gör att jag känner mig mer säker på min fina Leo och även lite mer tro i mig själv.

Jag är ingen bra ryttare, men något måste jag ha gjort rätt, eftersom han vill hjälpa mig och hoppar fint efter 2 års halta. <3

 

Nu ska jag kräla in i duschen, äta lite mat och sen försöka somna tidigt. Imorgon börjar vi på lite nya saker!