Antonia Lönberg

Hej där ute!

Antonia Lönberg här. Jag har just börjat blogga. Det känns konstigt eftersom jag inte är en som gillar bloggar egentligen, men efter att jag slutade skriva på mina böcker har mina fingrar blivit skrivsjuka. Måste skriva av mig lite. Då kan jag lika bra göra det här!

 

Jag hoppas på att jag ska kunna fylla den här bloggen dagligen med något nytt. 

Och jag kan ju lika bra börja med att skriva med att man kan inte alltid få det man önskar sig...

 

Det jag vill...  

Få cirka 15 hästar sålda så att jag bara hade 17 st att rida. Hade varit en lättnad från mina axlar. För det senaste året har inte varit motiverande alls för mig med vetskapen om hur många hästar det finns i stallet som jag själv ska rida. Känns alltid lite bättre när man får hjälp av sina kompisar ibland.

 

Mitt liv nu...  

Finns inte så mycket att säga. Får inga hästar sålda (folk säger att dom är för pigga, men jag ber aldrig mina hästar gå i undertempo), min lillebror som många känner till med autism är lika stökig och hårdhänt som vanligt och mina kära föräldrar kan inte acceptera mina drömmar. 

 

Det skulle vara underbart om jag fick ta lastbilskort och ge mig ut och tävla igen. Jag saknar verkligen att kliva in på en bana och ta emot utmaningen som banbyggaren har byggt upp. Träffa tävlingskamrater, rida andra häsrar och få se världen med nya ögon. 

Men som sagt: man får inte som man vill...

 

Nu ska jag ge mig ut i ett grått väder igen och rida lite. Kommer hem till kvällen. 

 

Ikväll ska jag även börja med att frisera några hästar. Behövs här och där.... klippa och rycka.

ses! Antonia

 

Fråga: Vad gillar ni mest på era hästar? (Lös man eller knoppar?)