Antonia Lönberg

Ciao där!

Min bror är som sagt autistisk. Men han är banne mig en utav de bästa ryttarna jag känner. Han kan verkligen hoppa upp på vilken häst som helst, vänta ut den och sen rida den som ingen annan!

 

Jag har haft problem med en speciell häst i stallet. Hon har varit jobbig att hoppa upp på, skritta, trava, galoppera, hoppa... I allt alltså.

För någon dag sen slängde jag och Jessi upp Gustav (min bror) på den hästen. Chiquita.

 

Så härligt att se Chiquitaas reaktion när Gustav ställer sig på pallen bredvid henne, lägger upp ett ben och hoppar upp. Hon bokstavligen backar och försöker lägga sig ner! Började så klart skratta, har aldrig sett en sådan chockad häst. (Jag brukar ju ta det lugnt och hänga lite på henne innan jag sitter helt upp.)

I alla fall... Jag leder Chiquita en liten bit och ber Gustav att hålla i sig. Gustav gör det som är lite förbjudet: lägger tydeln ett varv om handen. Men jag vet om att han har en kort stubin och är extremt stark, så jag undviker gärna att starta ett gräl. Dessutom vet jag att han är duktig på det han gör.

Sedan tar han ett redigt mantag, och jag släpper hästen.

 

Gustav och Jessi skrittar  runt en stund innan jag ber Jessi börja trava. Gustav travar några meter, men saktar av. Och sen säger han något som folk som inte kännner honom inte skulle höra, men jag hör honom säga: "Vi får dra till drastiska åtgärder!" och pekar på Chiquita. (Jag och Jessi skrattade som fan.) Hahaa... Såna stunder är Gustav awesome!

 

Han kortar tyglarna på nytt, tar ett stadigt tag i hästens man och fattar galopp.

Jag och Jessi är ju lite nervösa eftersom vi vet att Chiquita kan "explodera" i skallen så att hon helt plötsigt hittar på något. (Bockar, springer in i väggen, mm....) Men Gustav håller bara om med benen och styr runt henne i ridhuset i full fart.

De skrittade av ute på ridbanan i solskenet.

 

Fick sedan samtal mitt i natten om att min gamla ponny Gordina har gått bort. Hon har varit utlånat i 7 år till en ridskola/4-h-gård, så jag har inte träffat henne på länge... Men jag hade hoppats på att hinna se henne en sista gång.

Gordina föddes på Gotland i Maj 1990 på min Farfars gård. (Det var min storebrors ponny som var Gordinas mamma och Farfars hingst.) I Juli 1990 föddes jag... Så  när jag var 30 minuter gammal ringde Farfar till pappa och sa "Lilla Loppan får Gordina." (Jag kallades "Loppan" då för att namnförslag fanns inte och jag var liten som ett sockerpaket. Kallas dock för Loppan än idag.)

Så, Gordina var min allra första ponny, och tänk vilken resa vi gjorde. Jag fick lära mig de första ridgrunderna på henne redan när jag var 3 år. Jag har sett henne som en syster eftersom vi alltid har varit tillsammans och gjort så mycket ihop. Kommer sakna dig hela livet gumman! <3

 

Nä nu ska jag snart sova. Försöka skriva lite mer på andra sidor jag måste uppdatera och ta en snabb dusch!

Har som sagt haft en lång dag med massa ridande och väder som har orsakat bränder här ute i skogarna!  Så glad att jag tog mig tid att laga en jättegod "Flygande Jakob" som jag även kan njuta av imorgon! Yay!

 

God natt alla!