Antonia Lönberg

God morrn!

När  jag kom hem från stallet så stod  tv:n i vardagsrummet på, och precis då började Djurakuten. Det påminde mig om hur mycket och längee jag har tänkt på att skaffa katt.

 

Ändå från start har jag varit omgiven av katter. Min mormor hade typ 15 katter hemma, och hon hade alltid med sig minst 2 st när hon besökte  oss på Gotland. Min moster hade två katter. Våran granne hade katter som besökte oss.

Och när  jag fyllde två år fick jag 2 st jättefina katter. <3 Tyvärr blev den ena påkörd utav polisen efter 3 år. Och den andra dog när hon var 14 år. Men jag är glad att hon hängde med i så många år, för hon bodde  för det mesta själv på Gotland. Hennes sista  år i livet bodde hon med oss här på fastlndet.

Medans min lilla tös var på Gotland hade vi alltid dörren öppen för katter.

Vi har haft: Tunge-Maou, Lille-Maou, Frasse, Missan, Musserina, Smulan, Pratan och Viktor.

 

Viktor var min sista katt. Han var en katt som baradök upp i stallet, mager och skrek. Vi hade precis kommit hem från en tävling, så  det var kväll och jag tog fram den sista skinkan som blivit över från helgen. Glömmer aldrig hur glad Viktor blev i mig när han åt de där tre tunna skinkskivorna. Han följde med mig hem, jag gav honom lite mer mat och sen sov  han i min säng. Han blev min mest älskade katt jag haft.

Blev av med honom för att vi har en idiotisk jägare på gården som skjuter på allt så rör sig....och han kan inte sikta.
Han sköt käken av Viktor när vi var borta på tävling en helg.

Vi kom hem från tävlingen en söndag kväll, och jag väntade på att 'viktor skulle komma och möta oss som han alltid gjorde. Men han dök aldrig upp...

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag kväll.... På fredag kväll sitter jag framför datorn och hör plötsligt ett jamande jag känner igen. Rusar genom huset och ser att Viktor sitteri badrummet och försöker dricka vatten från toaletten. Jag tar honom i famnen och får se det gröna, ruttna köttet, tänderna som hänger i pälsen längs halsen och tror att jag ska spy över min egen katt pga  stanken.

Jag höll honom, hörde honom spinna och började gråta . Jag kliade honom på magen, och visade mamma och pappa att Viktor hade kommit hem.

Hela vägen in till veterinären låg Viktor i min famn och bara spann. Trotts att han förmodligen led så var han lugn och säker hos mig. Jag minns att jag bara önskade att han mådde bra och att han kunde lägga sig och sova på min kudde bredvid mig igen.

Trodde jag skulle rasa samman när han somnade in....

 

Några månader senare fick jag en hundvalp utav pappa. Den lilla hunden är nu 8 år och är min lilla Jack. <3

 

Men längtan efter en katt lever kvar. Ibland kollar jag in på Blocket.se ooch får se massa söta katter som måste byta hem eller kattungar som ska flytta hemifrån. Varje gång jag hittar en för ett rimligt pris tänker jag: "JA! JAg köper den!"

Men jag gör det aldrig, för jag  innerst inne vet att det inte går just nu. Hästarna, jobbsökandet, hundarna, jägaren på gården... Jag ger inte katten en chans att överleva om man säger så.

Så jag kom att tänka på att  jag kanske skulle ta tag i drömmen jag hade som liten. Att skaffa en Chinchilla eller en papegoja. Så jag har även kollat på  de fina djuren... Mest på Chinchilla, då  jag tror de  djuren passar mig bättre.

Det skulle nog gå att ha en Chinchilla... om det inte bara var så osäkert här i huset. (Snacket om att flytta och allt vad det innerbär står och bankar på dörren. Känns inte som att det är bästa starten för en Chinchilla att komma hit. Även om jag verkligen vill ha ett sådant sött djur.)

 

Vi får se vad framtiden bjuder på. Jag vet iaf att om jag inte har någon att leva med när jag fyller 50 (om jag ens fyller 50) så ska jag ha minst 3 katter. Bara för att 3 är min lyckosiffra. Den magiska siffran, som man säger.

 

Nä nu måste jag sluta för jag ska klippa gräset!