12:52:10
Sjuk och "Tänk på er ponny tid"
Tjenna!
Igår var jag glad över att få se Ann Liwing i stallet. Dessutom red hon lite med oss. Ibland känns det som att Ann ger mig lite ny energi och vilje styrka.
Så igår kväll var det bra att vara i stallet...trotts att jag känner att jag håller på att bli sjuk. Och idag...ÄR jag sjuk. Sjuk, snorig och sten trött.
Stallet 05:30, hemma igen vid 07:45.... Kaffe, e. Smörgås och lite gnäll på det av mamma och pappa. Sen la jag mig och såg på Dr. Phil repriser, (glad att det var ett avsnitt jag missat), och sen kände jag bara "Nä. Jag måste ta en power nap."
Vaknade 11:41...tröttare än innan jag somnade och betydligt snorigare och febrigare.
Så nu känns det som att jag egentligen borde ligga kvar här till klockan 14, och då fodra i stallet och ta in hästarna. Men dessvärre vet jag hur det blir hemma då. Så jag ska försöka få tag i min Jokk jucie, alvedon och gå ner så fort som möjligt. Hinner kanske rida 2 hästar innan insläppet iaf.
Bästa Ann Liwing på lilla 4 åriga Samantha. :)
Ja... annars då?
Jag har kollat lite efter tävlingar i Januari, Februari... Me. Det finns verkligen INGET kul å åka på! För det mesta är det för långt bort. Och annat är sånt som inte passar mig och hästarna.
Hur kul är det att stå på en tävlings plats en HELDAG och hoppa 2 klasser...eftersom det är ponnys där emellan. Jag har inget emot ponnys! Älskar ponnys och ponny ryttare, för det är så kul att se deras tävlingsanda och fokusen på att skaffa sig rutin och kunskap för att sedan ta sig upp på storhästar. Men det är roligare under Meetings. Då är man iaf på ett ställe i 3-4 dagar och hoppar tillsammans. Vilket bara är bra. Tycker egentligen att folk borde göra sånt oftare.
Ponnyryttarna får se sina idoler rida, kanske sina egna tränare, samla kunskap och se vad som väntas av dem om några år.
Så som det är idag.... seriöst. När föräldrar sätter upp typ 11 åringar på storhästar och säger: "Nu tävlar vi!" Det känns så oseriöst. Jag vet att det är skitklasser med stilhoppningar, inga priemier... Alltså... egentligen finns det inga ord för dumhet.
Tänk efter: Ponny tiden är något som ALDRIG kommer tillbaka. Vi kan bara rida och tävla ponnys en viss tid. Ta hand om den!
Sen...om man sätter upp en ryttare som inte har varken storlek eller kunskap för att kunna "sätta en storhäst på plats"/rida den ordentligt....vad blir det för tävlande? Då kan man väl lika bra vinna täcken på ponnys och ha skojj. Och om NÅGON ANNAN rider till storhästen åt den lilla ryttaren mellan tävlingar...ja, vad LÄR sig den unga ryttaren då?
Det enda den lär sig är att det finns smithål...
Visst, jag började rida storhäst när jag var 14. Och det tycker jag är en helt okey ålder att börja egentligen.
Jag började så tidigt för att jag var LÅNG. Vi alla visste att jag skulle bli tvungen att gå över till storhästar på heltid innan min ponny tid skulle vara officiellt över. (18 år)
Jag tävlade våran egna uppfödning, Magic Rose, i typ 1m -1.10. För han var 5 år.
2005, när jag var 15, började jag rida min älskade Kamtaro som farfar födde upp till mig. Och vi klättrade snabbt upp till 1.30. (2005 red jag inga C-ponnys. Bara D-ponnys upp till "svår hoppning", 1.35.)
2006 tog pappa mig till det bästa jag någonsin gjort:
Vi åkte till Spanien och deltog i 5 veckors tävlingar på SUNSHINE TOUR. Tävlingar alla dagar utom måndagar, 7 hästar, nybörjare till elitryttare på banorna.... Det var de bästa 5 veckorna i mitt liv. Och jag fick så många timmar i sadeln, lärde mig av allt jag såg och fick utmana mitt minne.
En morgon gick jag 3 olika banor...sen startade jag en häst på ena banan, kastade mig iväg och red en annan på en annan banan, en tredje på tredje banan, och sen fjärde hästen på bana nr ett. Då gäller det att veta vad som är vad.
(Minns att jag vann på ena banan med Olympus, så när jag tävlat klart fick jag byta häst och dra på prisutdelning.... de andra banorna fick klara sig utan mig på sina prisutdelningar. Haha)
Sen när jag kom hem tävlade jag varannan helg ponny och varannan häst.
Sen flög pappa och jag helikopter mellan Ponny SM i Vetlanda och Junior SM i Varberg.
Det satte då lite vett i skallen på vissa människor... Bara ledsen att det vettet inte stannande kvar.
Jag har fått höra så många gånger att tanken med att SM:erna krockade på samma helg...för att ponny ryttarna skulle ta sig upp på häst fortare.
Det är galet.
Det pappa gjorde för mig den helgen är oförglömligt. Jag är tacksam för att han gjorde det. För jag kunde inte välja mellan att hoppa mitt sista utomhus SM på ponny, eller mitt första SM någonsin på storhäst. Han gav mig chansen att vara med.
Och jag är ledsen att jag har sumpat den chansen nu...flera år senare...
Förlåt pappa.
Jag önskar jag kunde göra något för alla ponny ryttare därute som vill vara kvar på ponnyna, och inte stressa upp i vuxen livet.
För så är det lite...när man sätter sig upp på de stora djuren...så har man en vuxen persons "krav" att ta vara på djuret. Vilket är svårt om man knappt kan tränsa själv.
Jag, 7 år, på min första B-Ponny, Gotlandsrusset Fridde.
Jag och B-ponnyn Deformity Milton i Ludvika 2001
Kassandra och Caroline Magnusdottir, jag på C-ponnyn Santiago och Lisa Blom. Alla i Kumla och hoppat kval till Ridsport Ponny Cup på C-ponnys. Alla från Trosa Vagnhärads Ridklubb 2003.
Jag och min D-ponny Kavat i Globen 2004.
Det här är bara några bilder jag har i mobilen. Och vi har gjort så sjukt mycket mer.
Jag saknar alla mina ponnys. Och jag vet att den tiden ALDRIG kommer tillbaka.
Så snälla... tänk efter och låt barnen vara barn. Låt dem lära sig innan de dyker i djupvattnet.
14 är bättre än 11.
Jag hade aldrig fått ihop allt det här med bara storhästar.
Det här har vi gjort tillsammans. Jag och alla mina älskade ponnys och hästar genom åren. (Det finns priser i skåpet från 1996...priser jag och Fridde tog hem från Gotland.)
Nu ska jag dricka Jokk och rida. Bye!