12:12:50
Saknar tävlandet och vill hjälpa folk med sina hästar - men inget går om jag inte går ner i vikt
Hej!
Sist jag skrev här var på min födelsedag. Nästan en månnad sedan. Hemska dag. Och om typ 11 månader är den hemska dagen här igen.
Jaja...
Iaf, Jag har så många tankar här just nu. Så tänkte dela med mig av några som rubriken lyder.
Jag saknar tävlandet så ofantligt mycket! Jag tittade på tävlingar igår samtidigt som jag redigerade bilderna jag hade tagit på min vän/modell Jessica igår.
(Ni som vill se bilderna och andra bilder jag har tagit, ni kann kolla in min fotoblogg: http://silverphotos.blogg.se/ )
Såg flera tävlingar jag vill åka på. Men samtidigt så vill jag inte anmäla... Två saker:
1. Mitt tävlingskonto är i princip tomt.
2. Jag har skuldkänslor till min egna tävlingsklubb efter Wenngarns tävlingarna.
Och så vill jag inte att det blir så igen...att jag anmäler 5 hästar och bokar boxar till alla, och sen vill ingen/kan ingen hjälpa mig att få dit djuren. Därför hade jag bara en häst med mig där. Men måst esom saggt betala för ALLTsom inte ens var med. Det är en sådan värdelös situation man blir satt i när folk står runt en och säger "anmäl! anmäl fler!" och se bara "nä, jag kan inte köra."
~~~~~~~~~~~~~~
För några veckor sedan var jag iväg och hjälpte en vän som köpt en häst av mig.
Hästen i sig är ett litet dynamit paket som är världens snällaste, men han måste komma ihåg vem som bestämmer. Så jag åkte dit för att se om jag kunde hjälpa till.
Efter c 45 minuter var han så mjuk och snäll som han brukade vara hemma hos mig. Och fick höra dagarna efter att han uppfört sig ordentligt och charmigt som vanligt.
Detta inspirerade mig lite.
Jag har alltid sagt till folk att om de vill ha hjälp kan de säga till. (Om det skulle vara i Skåne eller så pass långt bort, får de jättegärna köpa mig en tågbiljett.) Men ridandet skulle jag göra gratis. För jag tycker om att hjälpa folk, och om jag kan hjälpa folk med mig envishet och ridning skulle jag bli jätteglad.
Jag har hört att det finns folk som skulle vilja anställa mig, men det är aldrig någon som hör av sig.
För ett tag sen sa en gammal tävlingskompis: "Du kanske får ett samtal den här veckan. Jag har sagt till ------- , och hon tror att du kan vara ryttaren som kan hjälpa henne med hennes hästar."
Fick jag något samtal? Nej.
Viktor, Lucifer och Jessica efter ridpasset.
Jag tror jag vet vad allt detta med att folk inte hör av sig är pga min kroppsbyggnad.
Och jag kan säga att jag har försökt gå ner i vikt i så många år. Men så psykiskt dåligt som jag mår och min syn på mig själv gör att jag är en som "tröstäter".
Mpnga av mina vänner och jag själv tror att det skulle gå lättare om jag kom ut på "marknaden". Alltså just det här med att känna mig behövd.
När jag var 14 år började jag äta godis varje dag. (Mamma och pappa visste inget.) Jag hoppades på att få diabetes. Jag ville dö, men var för feg för att ta livet av mig själv. Så jag tävnkte att jag kan äta goda skit saker och låta kroppen dö ut av sig själv. Ingen bryr sig iaf i min värld.
Men efter c 5 år drog jag ner på godiset och sådant för att jag ville ge livet en ny chans. Jag trodde att jag kanske kunde lyckas med något om jag bara försökte. Men det visade sig vara dumt. Jag är en värdelös människa på så många sätt. Jag avskyr allt med mig själv och önskar att jag kunde haft diabetes eller någon sjukdom som tog livet ur mig innan jag fyllde 25. Men nu är jag 25, och det enda som har skett är att jag är en fet förlorare.
Det enda jag lever för just nu är för att hjälpa folk som vill ha hjälp, mina hästar som jag inte vill ska hamna hos folk som inte kan något om hästar och har ihjäl dom efter ett års tid.
(Tex: Jag ser många ryttare som är duktiga på att lära hästarna att gå på bogarna. Inte konstigt att dom blir halta hela tiden.)
Men nu börjar faktat komma fupp:
Det är ingen som vill ha min hjälp. Alla klarar sig bättre utan mig.
Och många av mina hästar börjar bli så pass gamla att de lika bra kan få dö.
Det är sorgligt, men vem bryr sig.
Nä! Nu ska jag försöka få på Gustav lite kläder så vi kan gå och rida några hästar ihop.
Ha en bra dag allihop!
Och tack till er som uppmuntrar mig att fortsätta fotografera. Kul att folk hoppas på att jag kanske akn bli någe bra på nåt.
